En ny vana?
Mingel på Kulturens Hus efteråt. Jag och S var väl de enda som vägrade hänga in jackorna, jävligt rebel alltså... Note to self: kom ihåg att föreslå inköp av rumsavdelare, eller någon form av skärmar. Det var lika mycket luft mellan mingeldeltagarna som mellan lustigheterna i filmen, så det hade varit välkommet med en mindre lokal. Varför var vi inte i Lady in red? Jag menar, den finns ju där. Bästa mingelbaren i stan, och så används den inte...
Jag gör det gärna igen. Fast jag överväger starkt att föreslå en annan veckodag för nästa Krubbio™ i så fall. Måndagar har den otrevliga egenskapen att de ligger direkt före tisdagar i veckan... Och vi vet alla vad tisdagar gör för morgonhumöret. Huvvaligen! Man skulle lätt kunna spela in en ny svensk skräckklassiker, tisdagar innan jobbet. Vad sägs om mitt förslag på titel: 'Låt den rätte stiga upp' ?
Nya intryck.
Böcker ordnade efter färg.
Inte ett enda svärd så långt ögat når.
Både Public Enemy och Lionel Richie i skivhyllan.
Terminator 3 i DVD-samlingen, men inte Terminator 1.
Tillräckligt mycket Oystersås i kylen för att kunna måla om hela lägenheten.
Nåja, kul var det i alla fall. Synd bara att jag, H, O och Toshiro Mifune plötsligt tyckte att fara ut på stan vid tvåtiden verkade vara en otroligt bra idé. Jag lovar, vi hade inte haft tråkigt om vi stannat inne. Jag dissar inte Heroes, men om man ska vara ärlig är det bara musiken som är bra där. Vi kom dit säkert tjugo minuter innan de stängde... Sen var det utsmuggling av öl och de fyras gäng i parken på programmet. En bra kväll.
Utmaning...
Jag blev utmanad av Jenny.
Instruktioner
- Länka till den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
- Berätta sju saker om dig själv, alldagliga som knasiga.
- Utmana sju bloggare i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
1. Jag är en hejjare på att somna snabbt, och snarka högt.
2. Jag har slagit axeln ur led säkert 20 gånger.
3. Jag har vid ett tillfälle i vuxen ålder vägt 70 kilo. Inte mycket...
4. Jag har aldrig spelat W.o.W.
5. Eder tillgivne bloggkolumnist när en fäbless för att understundom uttrycka sig medelst icke alldagligt vokabulär.
6. Jag har minst en fetisch... säger folk. ;)
7. Jag bildade ett band en gång (KneeCap), som inte repade en enda gång.
Jag utmanar... Jenny, då dör ju den här eländiga bloggspindeln... De som sitter och tänker 'men det stod ju att han skulle utmana sju stycken...' kan sluta oroa sig. På min blogg är det jag som bestämmer, så jag gör som jag vill. Hehe.
Jobbigt folk från jobbet...
Innan vi visste ordet av hade fyra kollegor till ramlat in. Kul, javisst. Men det innebar att det plötsligt blev lite mindre att prata om...;) O gjorde en iakttagelse: Köket är svåraste stället att jobba på om man vill skämta... Man kan inte skämta om bögar, man kan inte dra rassevitsar, och lustigheter om utvecklingsstörda är inte heller ok. Tungt... Om man plockar bort ovanstående från sin repertoar blir det inte mycket kvar.
Fast det är inte så högt i tak i servisen heller; inga finnskämt, inte skämta om äldre, inte raljera över sydeuopéer, tjockisvitsar får inte förekomma, man får inte göra sig rolig över småflickor som luktar kiss (kunde inte låta bli...), och att ens tänka på att nämna något nedsättande om Luleå södra vore att dra på sig onödigt ogillande.
Vad ska vi göra, O? Vi får hålla oss till att skämta om/med varandra. Du får köra hårt med skämt av typen 'Var har farbror käppen?', så håller jag mig till 'Ta ut nappen så man hör vad du säger!'-vitsigheter.
Snittar och bubbel
Igår kom så karma-återbetalningen. Jag fick en inbjudan till smygpremiären av Vi hade i alla fall tur med vädret - igen! Under inspelningen av den filmen tog jag verkligen tillfället i akt och bad att få bli fotad tillsammans med en skådespelare - Claire Wikholm, den här gången. Det är nog det fotot som fick mig att fundera på att bli fotad med en Bond-brud också... Okej, det blev inte jag och Maud (på bild, alltså), men nu får jag möjlighet att träffa Claire igen! Jaja, jag vet... Det låter som om jag och Claire är jävligt tajta, men så är det naturligtvis inte... Fast hon var fram till mig flera gånger mellan tagningarna och pratade gulligt och tröstande. Nu kan ju det i och för sig bero på att vid de tillfällena hade en drogad hund i famnen...;)
Just det ja, inbjudan gäller för mig och en vän. Så - om du är sugen på att följa med är det bara att höra av dig! Motivera gärna varför just du ska följa med mig på film och mingel efteråt. Juryn i denna tävling består av mig själv, och mitt beslut kan inte överklagas. Jag väljer helt enkelt ut den jag vill, så det så.
Pink.
Visst, hon kan annat också. Fast klippet är coolt, tycker jag. Jag ska ringa henne, hon är ju singel numer... Hade varit soft att ta en fika eller nåt. Bara inte hon vill göra nåt nu till helgen, jag är upptagen både lördag och söndag...
Kul...
Lunchdate med S2. Vi får väl se om hon tycker att mitt förslag på lunchställe är en bra idé. Risken finns att jag får hjälpa henne med hennes portion... Eller vänta nu - det är ju inte en risk, det är en förhoppning :)
Fika på stan är också inplanerat. Det var ett tag sen jag hade min sedvanliga dubbel Macciato. För er som inte provat kan jag säga att det är som en Cappuccino, fast med dubbelt så mycket Espresso, och hälften så mycket mjölk. Sitter som en flaskläpp! Hoppas bara inte I väljer ett ställe som inte har bra kaffe... Då surar jag nog ihop.
Inte kul: jag måste tvätta ikväll... Eftersom jag aldrig kommer ihåg att boka tvättstugan får det bli efter 21... Just tiden är nog inga problem, efter en veckas hårt arbete har jag verkligen lyckats vända på dygnet. Det är inte så svårt, man måste bara bestämma sig. Är man motiverad går det, bara man inte faller för frestelsen att lägga sig tidigt...;)
Biljetterna till Uppsala är bokade och betalda. Nu ska jag bara få tummen ur och fixa en tävlingslicens... Ska bli kul att träffa alla de som man längtat efter. Sen blir det härligt att återse två av Hjältarna från LF - J och D! Tänker på er...
Inget allvarligt.
Haha, jag har kommit på ett fiffigt sätt att vara lite hemlig här på bloggen:
Som sagt - inget allvarligt, men det hade varit kul att vara kompisar. Göra kompisgrejor tillsammans. Du vet vad jag menar, N...
Filmkväll, and no foot in my mouth...
Det talades jobb också. Konstigt vore väl annars? I är duktig på att prata, och det är roligt att lyssna på henne. Hoppas bara att det är ömsesidigt...;) En del saker har inte varit jättekul på jobbet den senaste tiden, och det känns som man inte kan prata med vem som helst om sånt som man går omkring och registrerar. Det är tur ändå att man lärt sig att ha större öron än mun ibland, Satelliten har annars varit känd för att klampa omkring rätt ofta i diverse klavér. Nåja, det är väl bara en tidsfråga innan det händer även på den här arbetsplatsen...
Den som väntar på något gott...
Trevligt att se en Morote Tsukii! Det är inte alltför ofta...
Det var inget planerat, men...
Att det sedan ändå var en del som var inte fullt lika bra får man ta, liksom. Jag kunde inte hålla mig från att prata om hur långt resultatet blir om jag sitter på golvet, och sätter ena fotens häl mot den andra fotens stortå. Man bygger ett torn, om ni förstår. Imponerande... ...eller kanske inte. Kissnödig-promenad, aldrig populärt. Speciellt inte då ens toalängtande sällskap blir avis på ens steglängd ;) För lite tid på morgonen. Igen...
Det var i alla fall fler plus än minus igår. Tänka sig, man kunde hålla igen truten också... Starkt jobbat!
Fucked. By a train.
Men, jag gör det i alla fall. Sod off, you pricks! Jag står upp fortfarande, så lätt knäcker ni inte satelliten!
Vad fan gör du?!
Min bror och jag träffades i helgen. Okej, jag träffade mina systrar också, men det var inte C och M jag skulle prata om här och nu... Vi hade det där obligatoriska Tvilling-snacket vi brukar ha. Jag pratade om den här hösten, hur dess händelser snudd på fått mig att ge upp. Jag menar - polisanmälning, skadeståndskrav, separation, avsked, ekonomisk kris, och som lök på laxen en kvinna som gör illa en genom tystnad - skulle nog få de flesta att knäa.
Vad hade lillebror att säga om mitt beslut? 'Jag tycker du gör fel'. Han om någon är ju den som ska förstå, som inte ska döma, som ska vara på mitt lag. Fast, det är möjligt att han har rätt. Det är möjligt att jag inte gjort allt jag kunnat. Det är möjligt att jag skulle ha varit starkare. Men. Det kan också vara så att jag redan kommit till vägs ände. Att jag inte fattat något förhastat beslut. Att jag har varit tvungen att besluta det jag beslutat. Det är min fasta övertygelse att jag fattat rätt beslut. Annars hade jag inte tagit det steget.
Okej. En del av det träsk av hemskheter jag har befunnit mig i (jo, jag känner att jag fått fastare mark under fötterna nu) är ju i och för sig självförvållat. Vad gäller kontakten med The Law har man sig själv att skylla, det får jag allt medge. Jag var inte tillräckligt stark, och se där - att jag bestämde mig för att flytta isär var då alltså även det mitt fel. Att förlora jobbet var väl inte mitt fel, direkt... Fast om man frågar arbetsgivaren är han säkert av en annan åsikt. Satelliten är ännu en gång den att skylla alltsammans på. Slantarna, då? Jag skulle aldrig ha köpt den där bilen. Inte kontant... Idiot! Som ni ser är det inte mycket jag kan skylla på andra... Jag har dock en chans kvar!
Jag är en man. Eftersom jag är en man förstår jag inte så mycket. Men jag tror att jag har fått kläm på en sak i alla fall: Om man engagerar sig känslomässigt för mycket, om man bor för långt bort, om man råkar säga 'k-ordet', om man skriver brev på blanka A4or... Då får man inga svar. Bara tystnad. Och det är inte mitt fel, så mycket vet jag.
