Popularitet

 Jomän, här händer det saker! Knappt har man kommit åter till Residensstaden förrän telefonen börjar ringa. Trevligt, det är angenäma problem att behöva sovra bland alla erbjudanden som dyker upp. Senast igår fick jag ett samtal från en ganska så stressad restaurangchef som ville att jag skulle infinna mig PÅ STUBBEN...:) Synd bara att jag redan stämplat in annorstädes. Men som sagt, det är bättre med för många möjligheter än för få. Hösten kan bli intressant... Vi får se vad som händer!






I västerled.

 Roligt när kompisar trivs. Det verkar onekligen som om H har funnit sig tillrätta i Norge, med allt vad det innebär. Tecknen är tydliga: mer aktivitet på Fejjan, han har börjat träna, man får SMS då och då, och ett par stjärnor har tänts på himlen...:P Hoppas bara O har det lika bra, men jag har för mig att han går hem i stugorna rätt så lätt.

 En skön sak angående ovan nämnda herrar: Jag har kommit på mig själv att inte sakna dem så mycket, mest bara för att jag är överlygad om att de har det bra. Sen kan man ju inte vara i Norge för all evighet, så glada återseenden är nog inte alltför långt borta!

 Jag har en idé om hur det skulle kunna se ut. Suit up, boys! We're going to Invit...:)


Stylish...

 ...om man får säga det själv. Jag är i alla fall väldigt nöjd med mitt senaste inköp! :)









Varsågod!

 Jag gillar att ge saker till folk. Jag blir glad när man prickat in någonting precis, som verkligen passar personen eller tillfället. Det behöver inte vara stort och dyrt, bara det är något som har en mening, något som mottagaren uppskattar och förstår att jag lagt en del tankearbete bakom.

 Cola och pennor. Det var mina senaste gåvor. Pennorna var till alla de som jag jobbat med i sommar. Eftersom pennor betingar ett värde i paritet med platina (i alla fall på havsbadet...:P) tyckte jag det var den perfekta gåvan. När jag sedan lyckades hitta pennor med namn på blev det ju en personlig gåva också. Den enda som inte fick en penna med sitt namn på var B, men hon fick en som det stod 'min penna' på. Den räknas ändå! :) Colan var nästan ännu roligare. M skrev för en tid sedan på Facebook att hon önskade att någon skulle komma förbi med en iskall cola. Sagt och gjort! Nästa gång vi båda skulle jobba på havsbadet köpte jag en 1.5-litersflaska, fyllde en champagnekylare med is, och satte en vit linneservett runt. Succé!

 Min senaste plan är lite osäker. Jag vet att det kommer att bli en bra present, men jag är lite rädd för att den kanske inhandlas av mottagaren själv innan jag hinner överlämna överraskningen. Det kan ju i och för sig vara bra med dubbla uppsättningar, speciellt av det som jag hade tänkt att ge bort, men då sabbas också lite av hela grejen...






Puh...

 Det blir att stiga upp tidigt i morgon. Klockan nio är det puts och studs ute på havsbadet, basta! Kungen anländer, och jag sitter här och läser körschema för morgondagens uppgifter. Allt är planerat in i minsta detalj! Det här kan bli riktigt roligt, och det var ju trevligt också att jag kommer att servera ett av honnörsborden. Jippie! :)

 Dags att gå och raka sig. Man får väl göra ett ärligt försök att se presentabel ut när Hans Majestät Konungen är en av ens gäster. Inte för att jag är rojalist (jo, det stavas faktiskt så!), men att visa lite hövlighet har aldrig skadat. 

 Och R - bara för att undvika missförstånd: nej, det är inte Jörgen Jönsson som kommer och käkar....;)






Back from the dead.

 Nämen, jag har ju en blogg! Dags att sätta igång igen då... Tack för inspirationen, T! Vad ska man skriva, då? Jag skulle kunna prata om vilken sjukt kul sommar det har varit, jobbmässigt. Och jag skulle kunna skriva nåt om alla roliga turer till Pite Statt. Sen kunde jag även slänga in ett par saker om Träffar med släkt och vänner, alltid lika trevligt.

 Men jag ska skriva något annat. Jag ska skriva om känslan att 'återupptäcka' någon man är intresserad av. Hur bra det  känns. Hur klantig man kan bli, och hur pinsamt allt blir efter det. Jag kan skriva om hur fast besluten jag är att inte klanta till saker och ting igen. Eftersom jag aldrig skriver speciellt långt räcker det så, tycker jag. Vi får se vad som händer och sker, men en sak är säker: Livet hade varit mycket tråkigare om hon inte fanns!






RSS 2.0