Lömska ränker...
Jobb på hockeyn imorron. Ska bli kul som fan, speciellt när man kommer att jobba med människor som man trivs med. Det är sista hemmamatchen innan slutspelet drar igång. Förhoppningsvis blir det många till innan säsongen är över.
Det har blivit en hel del sobbsnack här på sistone. Jag funderar allvarligt på att lägga upp en ny kategori: 'Mina jobb'. Just nu verkar det vara en god idé att försöka strukturera bloggen lite. Vi får väl se hur det blir med den saken...
Just det, jag måste återknyta till rubriken också... Jag och R är på med något intressant... ' Same shit, different blog' är arbetsnamnet på våra planer. Kan bli kul, bara vi lyckas hitta ett inspirerande ämne. Troligtvis blir våra alster ganska långt ifrån varandra rent uttrycksmässigt, men det är ju det som är lite av meningen med det hela? :)
Oops...!
Det blev lite pinsamt i förmiddags. Jag jobbade på havsbadet i går, och eftersom mitt skift slutade klockan 02.00 sov jag över i en stuga. Upp som ett skott (?) i morse, och iväg mot frukosten. När jag var klar med den plus en del snack med en del folk tog jag sikte på toaletten innan avfärd mot Luleå. Det finns ett ensamt dass brevid stämpeluret, och det var detta som jag nu styrde stegen mot. Smågnolande öppnade jag dörren och fann mig plötsligt öga mot öga med en tjej som satt där och stirrade tillbaka. 'Nej...!' var det enda hon fick ur sig, och under det som verkade vara en evighet stod jag bara och fick inte fram ett ord. Tjong! igen med dörren igen, och först då lydde mina stämband mig: 'förlåt, alltså... förlåt! Det var inte meningen...'
Med hjärtat i halsgropen (jag hann bli duktigt skärrad) skynade jag mot omklädningsrummen för att nyttja toaletterna där. Väl där kunde jag inte låta bli att fundera lite över hur man reagerar över saker och ting. Jag hade blivit rejält skamsen, och varför det egentligen? Hur skulle jag veta att hon satt där med dörren olåst? Varför bad jag om ursäkt?
Det var säkert lika pinsamt för henne med. Jag kan tänka mig hur hon resonerade med sig själv därinne med byxorna runt smalbenen: 'Hur fan kunde jag glömma att låsa?! Jag tror jag döööör!'. Pinsamt, pinsamt... Fast - ingen skada skedd. Det enda som kan hända är att vi med tiden har ett skojigt minne att dela. Hehe.
Kallt från hakan och ner.
Löning, Woohoo! Dags att köpa sprit!
Löning, Woohoo! Dags att köpa dammsugare!
Inte blir det bättre av att jag gick efter trenden, och köpte en Ergorapido... En slimmad sak är iofs att föredra då man bor trångt, men nu har det väl ändå gått lite väl långt? Man kan fråga sig var världen är på väg när satelliten köper prylar som vunnit designpriser. Det enda som räddar min ära (?) är att jag förra året minsann köpte en USB-dammsugare... Den får i all sin nördighet väga upp lite av min plötsliga inredningsiver :)
Glömda halsdukar är som bortbrända ögonbryn: man saknar dem inte förrän de är borta. Lustigt egentligen.
Pimped out Friscomål.
Det rör på sig...
Vad blir bättre i nya lägenheten? Låt oss skärskåda...
* Störrre lägenhet
* Lägre hyra
* Förråd (!)
* Bofond
* Snabbare internet till lägre pris
* Fönster åt söder i stället för åt norr
* Rymligare kök
Snacka om No-brainer...
Färg, man blir glad (take II).
Roligast är det som händer 01.40 in i klippet...
Välkommen!
Marknad i Jokkmokk. För första gången sen... alltid missar jag den i år. Det känns underligt att inte vara där och insupa den alldeles unika atmosfär som finns överallt på markanden. Jaja, kankse bättre att vara hemma och tjäna pengar, än att vara i Jokkmokk och slösa dem.
En sista sak: Friscomål på MAX is the shit! Bara så ni vet.
Snart är Jonas här...
Sen vet jag inte om jag ska flytta eller inte. Jag fick ett erbjudande om en lägenhet, och jag funderar på att säga ja. Det hade väl varit typiskt om jag precis har fått alla möbler uppburna och ihopskruvade, och så ska de kånkas ner igen... Vi får väl se hur det blir med den saken, men för tillfället bor jag här. Då är det väl inte fel att försöka komma i ordning där man för just nu bor?
Jag flyttade in den 1 december. Man kan tycka att det är på tiden att jag packar upp mina böcker... Sen ska nog träpersiennerna upp vad det lider, så fort jag får tag på en slagborrmaskin. Inga fler Peeping Toms utanför fönstret, Jippie! Ni av er som tror att jag gillar att visa upp mig för främlingar har fel, fel, fel! ;)
Coolt eller skämmigt?
Som en heroinfix slår de mig, minnena. Det är som att få en injektion av Absolut-kvartingar, Nintendo, tallplantering och hormoner direkt i skallen. Jag fnissar, minns, skäms litegrann, och minns mer. Coolt. Och skämmigt.
Inspirerad av vädret.
Ni har säkert hört det här förr. 'Det finns inte två snöflingor som är likadana'. Hur FAN vet man det? Jag tror inte en sekund på det där. Fatta hur många snöflingor det finns? Och hur många det har funnits sen tidernas begynnelse? Att sedan tvärsäkert gå ut med att alla snöflingor ser olika ut är lite, för att inte säga mycket, korkat. De som brukar komma sättandes med ovanstående svammel är ungefär de samma som så fort de får en möjlighet drar till med det här: 'Tillräckligt många apor med skrivmaskiner skulle, om de får tillräckligt mycket tid, till slut producera Shakespeare's samlade verk'. Jamän, bestäm er! Antingen kan slumpen skapa vad som helst, eller så kan den inte det. Om en apa kan skriva ner McBeth kan det finnas två likadana snöflingor. Oddsen kanske är skyhöga, men så länge det finns en ytte-pytteliten chans så kommer det att hända. Eller så har det redan gjort det.
Jag avviker från ämnet. Jag måste bara klargöra något som en del har väldiga problem med.
Liten sannolikhet -> Högt odds. Stor sannolikhet -> Lågt odds. Okej? Okej.