Flyin' high, Transmitting signals...

 Det är viktigt att göra ett gott första intryck. Vi har väl alla hört om att man inte får en andra chans till det. Okej, nu gällde det alltså att kasta sig ut i det stora okända och fika med en människa jag aldrig pratat med tidigare. Hur skulle detta sluta? Efter den sedvanliga dialogen med mig själv var det så dags att parkera bilen, knalla upp till storgatan och benhårt försöka att inte visa upp sina konstiga sidor. Hur väl jag lyckades med det är jag nog inte rätt människa att svara på, men det kändes... bra. Sen är det skönt att sitta och lyssna på någon som säger saker som 'ibland får jag för mig att folk är rädda för min hjärna'. Meh! Det är ju MIN replik! :)

 Roligast: När L efter en agitativ, nästan svavelosande utläggning plötsligt tystnar, sväljer, och sätter upp en hand som för att hejda sig själv. 'Jag är lugn' säger hon urskuldande. 'Nej, du är inte lugn - du är upprörd!'. Det är upplyftande med engagerade, upprörda människor. Hellre det är motsatsen i alla fall.