Samma....allt.

 Jag jobbade på Hockeyn idag. I supématsalen, jo jag tackar. Det bästa med det är att det känns lite mer som en 'riktig' restaurang, i motsats till buffématsalen. Vita dukar, trerätters meny, och bordsservering - att jämföra med inga dukar, kö en masse till buffén, och allmänt stök och bök. Nåja, det roligaste med hela kvällen var när matchen var slut, och spelarfruarna och -flickvännerna dök upp.

 Vi komma, vi komma, från pepparkakeland. Med likadana jackor, likadana mössor, samma frisyr, och samma sorts surr och fnitter. De påminde starkt om Knatte, Fnatte och Tjatte... Alla sa samma sak i kör, det var som om de hade samma pratbubbla ovanför sig hela tiden. Oh. My. God. Snacka om Attack of the clones. När tre av dessa stod vid buffén, och kom överens om att dela EN potatis på tre fick jag nog. Jag osäkrade min Desert Eagle, hoppade upp på bardisken och likt Judge Dredd skipade jag rättvisa, där och då. Eller... det var kanske inte riktigt så. Det kan också ha varit så att jag gick upp till logerna och hjälpte till att ställa iordning där istället. Jo, så var det nog. Det var sista gången jag glömmer puffran hemma, den saken är klar!






Kommentarer
Postat av: mangan

Livet i en hockeybubbla kan nog vara tråkigare än satan, om fruar och flickvänner tror dom är "kända" och divar sig,jag menar, vem fan bryr sig ens om hockeyspelarna!!!??

Nåja..den enes loser är den andres hjälte antar jag så more power to them!

2009-01-20 @ 14:10:41
URL: http://lifeofmangan.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0