Flyin' high, Transmitting signals...

 Jag jobbade igår. Rätt kul, det var en del att göra... När kvällens vakter kom gick den ena helt sonika fram till mig och sa: 'Tjenare! Hur går det med kendon då?' Han verkade bekant, men inte en chans att jag kunde komma ihåg var jag sett honom någonstans. Det visade sig att jag talat med honom i fem minuter för fyra år sedan, i samband med att vi hade en liten uppvisning vid hans restaurang. Att komma ihåg människor, och även vad de gör/heter, är något av ett mysterium för mig.

 Hur går det till? Själv är man ju inte precis något vandrande uppslagsverk över tidigare kontakter, vilka man träffat, pratat med, vad de heter, vad de gör, och så vidare. Nu är det däremot så att jag är hyffsat bra på att komma ihåg vad människor i min närhet säger, och tycker. Men då måste minnet komma som en referens till något som sägs eller görs just för tillfället, då är det inga problem att hitta saker i min komposthög till hjärna. Fråga mig gärna var S satt i lokalen första gången jag såg henne, eller vad vi drack första gången jag och Å pratade med varandra. Jag minns tydligt hur J satt när vi drack kaffe för första gången, och vad som var på TV då jag träffade P för första gången. Hmm, jag skönjer ett mönster...

 Fråga mig däremot inte när jag ska jobba nästa gång, eller var i helvete jag lagt min telefon. Jag har inte en susning om hon i kön på affären är en gammal bekant från Universitetet, eller om hon har synts i tidningen, eller om hon kör buss ibland på femmans linje. Det värsta är att när det blir så, vill jag bara gå fram och säga '...hej...', mest bara som en försäkran om att jag verkligen känner den där människan. Om hon säger 'hej' och ser normal ut, så känner jag förmodligen henne. Om hon säger 'heeej...?' och ser ut som jag kom från en annan planet gör jag det mest troligt inte.