Jag och Scott
Ibland är jag rädd. Rädd för mig själv. Är det befogat? Jag vet inte. Förmodligen är detta något som går över, som jag bara har haussat upp för mig själv. Ska folk vara rädda för mig? Nej, jag tror inte det. Fast det är inte kul att brottas med sitt eget inre, med sina egna demoner.
Slappna av. Det är ju bara en låt... För att något fruktansvärt ska hända måste det nog till att man har andra saker i bagaget också... Det räcker nog bara inte med att lyssna på 'fel' sorts musik, eller kolla på 'fel' sorts filmer. Det skulle faktiskt förvåna mig om inte de flesta påverkas av den media vi konsumerar. Men det skulle förvåna mig mer om någon annan än jag skriver om det på sin blogg...
Jag påverkades väldigt mycket av Prince musik förr, och den har inte sällan 'djuriska' tankar. Ojoj, hög volym så det känns ända längst in..!
Jag tror det krävs psykisk instabilitet av högre grad för att verkligen göra sådant som "fel" sorts musik och filmer berättar om..
Orkar du läsa (hela) mitt senaste inlägg? Du kommer inte att ångra det.
http://ammizz.blogg.se/2008/december/break-it-down.html
Vilka är dina synpunkter på Lycka? Dela med dig!
Ja, det är sant, men samtidigt.. hur vet man att det är lycka?
Mitt sökande är inte efter just att få lycka till mitt liv, utan att ta reda på vad lycka är och hur man kan uppnå det och varför. Jag känner mig lycklig, det är åtminstone vad jag tror, men hur vet jag det om jag inte vet vad lycka är? Och hur skiljer man på lycka och glädje, om man ens bör skilja på det?
Jag fortsätter mitt grubblande...
