Felroddat.

 Jag jobbade på Pite Statt förra helgen. Det var Piteå Winter Pride, och det väntades en hel del folk. Eftersom jag är fåfäng av mig (vem är inte det?) var detta ett bra tillfälle att sminka sig! Eyeliner och mascara. Plus en blomsterkrans runt halsen. Sen deklarerade jag i p-matsalen att mitt mål med kvällen var att få minst ett telefonnummer från någon av gästerna. Det gick lite som vanligt när satelliten ska försöka charma upp nån: åt helvete...:P

 Hmm, HBTQ-kväll... Jag var säker på att det skulle gå mycket vin, Champagne och mousserande, och roddade upp ordentligt med sånt i baren. Jag kunde inte ha mer fel! Butchflatorna var legio denna kväll, och de drack Stor Stark, Whiskey och Tequila. Hoho, kvällen var en enda lång uppvisning i manlighet, Norrland Style. Det var så mycket rutiga skjortor och pitemål att jag för ett ögonblick trodde att Jägarna 2 höll på att spelas in på stället. Bästa sättet att smälta in i vimlet den kvällen? Så här: Kort hår, muskparfym, keps och lössnus. Jag har aldrig sett så mycket flanell på ett och samma ställe sen Nirvana låg på listorna...

 Visst, det fanns andra också: 'vanliga' flator, fjollor, bögar, transor och allsköns regnbågsfolk. Men, butchflator är mina favoriter:)






Släpp det där...

 Nog är man allt bra fjanting. Jag tänker en del just nu på en människa som man aldrig träffat. En kompis' kompis. Jag läste igår på hennes blogg, och det verkar som något mindre bra har hänt. Jag vet inte vad det kan vara, men det är aldrig kul när folk är deppiga. Har kåken brunnit ner? Har någon dött? Eller är hon bara heligt förbannad på datorn, och därför inte har lust att blogga mer på ett tag?

 Okej, jag vet vad ni tänker. Varför ska jag ödsla energi på någon som jag inte ens träffat? Ja, säg det... Jag vet inte själv, men jag vet att jag blir glad själv om andra är glada. Och tvärtom, jag blir lite ledsen om andra är nere. Sen tycker jag inte att jag ödslar energi, direkt. Det är inte så att hela min tillvaro kretsar kring henne just nu, definitivt inte. Men hon har dykt upp ett par gånger i mina tankar sen jag läste hennes blogg.

 Hoppas att jag har fel. Hoppas hon bara är less på att blogga, eller nåt annat som inte innebär tråkigheter. Och OM det är så att hon är nere, hoppas jag att hon snart känner sig gladare... Slutligen, till alla er som känner att ni behöver det, här kommer en KRAAAAM!






Gammal ost.

 Jag har ont i njurarna. Eller - jag vet inte, men alltid när jag druckit får jag ont i ryggen, långt ner. Om det är njurarna som smärtar eller nåt annat har jag ingen aning om, men det ligger nära till hands att tro det i alla fall. Igår hade vi trevligt, även om det ser ut som vi blir arbetslösa på lördag...:( Vin, ost och diverse tillbehör gjorde kvällen till en njutning! Sällskapet var det heller inget fel på, fem plus till det!

 Idag är det annorlunda. Jag sitter och käkar upp det som blev över från igår... Jag vill att människor i min närhet ska vara lyckliga, att de ska må bra. Om vänner och bekanta är ledsna och mår dåligt blir även jag ledsen. Jag önskar att det fanns något jag kunde göra, något jag kunde säga för att göra saker och ting bättre igen. I och för sig finns det något jag kan göra - att finnas där för den som behöver det. Att lyssna. Att erbjuda sig att försöka förstå. Att visa att jag bryr mig om.


Puss!






Numrologi.

 Siffror och tal är kul. Det finns inget annat sätt att förklara förekomsten av statistikfanatiker, kalenderbitare och folk som ägnar sid åt platespotting. Nu är det ju så att en del tal är roligare än andra - jag tänker närmast på talet 42. Under ett samtal igår kom jag ihåg att det står på en väskylt efter E4:an. I och för sig står just det talet på fler vägskyltar än så kan man anta, men nu är det på det viset att det var just den här speciella skylten jag kom att tänka på...:) Dessutom är det jag som berättar den här historien, så om någon av mina läsare (?) tänker på någon annan skylt har de fel, och får skylla sig själva... Haha.

 Nåja, '42' fick mig att bläddra i Ni-Vet-Vilken-Bok. Eller rättare sagt, i mitt exemplar av 'Hela serien i en volym!'. Jag hittade följande, och jag tycker det är ganska snärtigt...:)

 Den här Arthur Dent, vem är han, är han en människa eller en staty? Är han intresserd av någonting annat än te och dom eviga frågorna? Har han ingen gnista? Har han inga lidelser? Händer det aldrig, för att säga det rent ut, att han knullar?
Ur Ajöss och tack för fisken av Douglas Adams


 Man kan byta ut Arthur mot mig. Och då blir svaret på frågan att jodå, visst händer det. Fast det är ibland fan så långt mellan gångerna...





Nöjd.

 Ibland behövs inte mycket. Ibland är det de små sakerna som räknas. Jag talar inte om stora, fantastiska saker som bara är... fantastiska. Jag menar de där små ögonbllicken då man känner att livet är trots allt ganska okej. Saker som gör att man går från 'unhappy' till 'content', och utan att man känner någon större längtan efter 'happy'. Ni som spelat CIV vet hur jag resonerar här...;)

 En kopp te i precis rättan tid. Ett trevligt samtal med en gammal fotbollskompis. En nöjd gäst. Bob Dylan i bilstereon. Kramar då man är kramsjuk. Fika och snack på stan med en kollega. Ens katt i knät för en stund. Luleå - Frölunda 5 - 1. Blida. En ny, kall dosa snus.

 Då känns tillvaron... okej. Och det fina är att ibland räcker det bra så.






Lömska ränker...

 Jag och R har varit på Bishop's. Det sitter fint med ett par-fem pints så här mitt i veckan... Roligt också att F var där, det gjorde inte samtalen mindre intressanta, direkt. Vad vi kom fram till? Tja, att TPB-rättegången är en rätt stor storm i ett rätt litet vattenglas, att Hollywood ska gör de det gör bäst - Hollywoodfilm,  att det finns väldigt få A-filmer. Jag är rätt nöjd över att 'Apocalypse Now - Redux' föll samtliga självutnämda filmkritiker runt bordet i smaken...:)

 Jobb på hockeyn imorron. Ska bli kul som fan, speciellt när man kommer att jobba med människor som man trivs med. Det är sista hemmamatchen innan slutspelet drar igång. Förhoppningsvis blir det många till innan säsongen är över.

 Det har blivit en hel del sobbsnack här på sistone. Jag funderar allvarligt på att lägga upp en ny kategori: 'Mina jobb'. Just nu verkar det vara en god idé att försöka strukturera bloggen lite. Vi får väl se hur det blir med den saken...

 Just det, jag måste återknyta till rubriken också... Jag och R är på med något intressant... ' Same shit, different blog' är arbetsnamnet på våra planer. Kan bli kul, bara vi lyckas hitta ett inspirerande ämne. Troligtvis blir våra alster ganska långt ifrån varandra rent uttrycksmässigt, men det är ju det som är lite av meningen med det hela? :)






Oops...!

 Det blev lite pinsamt i förmiddags. Jag jobbade  på havsbadet i går, och eftersom mitt skift slutade klockan 02.00 sov jag över i en stuga. Upp som ett skott (?) i morse, och iväg mot frukosten. När jag var klar med den plus en del snack med en del folk tog jag sikte på toaletten innan avfärd mot Luleå. Det finns ett ensamt dass brevid stämpeluret, och det var detta som jag nu styrde stegen mot. Smågnolande öppnade jag dörren och fann mig plötsligt öga mot öga med en tjej som satt där och stirrade tillbaka. 'Nej...!' var det enda hon fick ur sig, och under det som verkade vara en evighet stod jag bara och fick inte fram ett ord. Tjong! igen med dörren igen, och först då lydde mina stämband mig: 'förlåt, alltså... förlåt! Det var inte meningen...'

 Med hjärtat i halsgropen (jag hann bli duktigt skärrad) skynade jag mot omklädningsrummen för att nyttja toaletterna där. Väl där kunde jag inte låta bli att fundera lite över hur man reagerar över saker och ting. Jag hade blivit rejält skamsen, och varför det egentligen? Hur skulle jag veta att hon satt där med dörren olåst? Varför bad jag om ursäkt?

 Det var säkert lika pinsamt för henne med. Jag kan tänka mig hur hon resonerade med sig själv därinne med byxorna runt smalbenen: 'Hur fan kunde jag glömma att låsa?! Jag tror jag döööör!'. Pinsamt, pinsamt... Fast - ingen skada skedd. Det enda som kan hända är att vi med tiden har ett skojigt minne att dela. Hehe.








Kallt från hakan och ner.

 Jag har köpt en dammsugare. Hoppla, vuxenpoängen bara öser ner över en. Kolla på de här två meningarna: vilken är mest Rebel?

Löning, Woohoo! Dags att köpa sprit!
Löning, Woohoo! Dags att köpa dammsugare!

Inte blir det bättre av att jag gick efter trenden, och köpte en Ergorapido... En slimmad sak är iofs att föredra då man bor trångt, men nu har det väl ändå gått lite väl långt? Man kan fråga sig var världen är på väg när satelliten köper prylar som vunnit designpriser. Det enda som räddar min ära (?) är att jag förra året minsann köpte en USB-dammsugare... Den får i all sin nördighet väga upp lite av min plötsliga inredningsiver :)

 Glömda halsdukar är som bortbrända ögonbryn: man saknar dem inte förrän de är borta. Lustigt egentligen.





Pimped out Friscomål.

 Så här gör man: Ett Friscomål, stora menyn (cheese), potatisgratäng isf strips, mjölk att dricka. Glöm inte peppar! Sweet...




Det rör på sig...

 Wendy, I'm home! Det ska flyttas snart. Igen. Om man bortser från allt tjorv med banankartonger, ugnsrengörning, allajävlamöblersomskakånkas, och att ännu en gång stå i tacksamhetsskuld till sina vänner som ställer upp och hjälper till, ska det nog bli kul. Nu blir det ju inte så väldigt långt jag ska flytta (typ ett kvarter), så det ska nog gå bra. Jag har insett att det trots allt är bra att flytta någon gång då och då - man lyckas alltid slänga /ge bort /sälja en hel del saker. Saker som man av någon ougrundlig anledning har sparat i tron att man ska få användning av dem igen. Nej, bort med skräpet!

 Vad blir bättre i nya lägenheten? Låt oss skärskåda...
* Störrre lägenhet
* Lägre hyra
* Förråd (!)
* Bofond
* Snabbare internet till lägre pris
* Fönster åt söder i stället för åt norr
* Rymligare kök

Snacka om No-brainer...








Färg, man blir glad (take II).

 Jag sitter och lyssnar på José González. Plötsligt kommer jag att tänka på den där reklamfilmen, den som hans låt 'Heartbeats' var med i. Konstigt egentligen - normalt är jag ingen färgfantast, men sånt här får mig verkligen på gott humör! :)




 Roligast är det som händer 01.40 in i klippet...






Välkommen!

 Saker och ting ser bättre ut. Min sekretär är på plats. Med hjälp av lugn och ro, Millencollin, och övertagen cola (nej, det blev ingen öl...) gick det rätt så bra. Bokhyllan får vänta till i morron, jag ids inte hålla på att fixa mer ikväll. Sen blir nästa projekt att hänga upp tavlorna... Jag gruvar mig alltid för sånt. Tänk om jag upptäcker, när det är klart, att jag skulle vilja ha det på nåt annat sätt? Beslutsångest kallas det visst.

 Marknad i Jokkmokk. För första gången sen... alltid missar jag den i år. Det känns underligt att inte vara där och insupa den alldeles unika atmosfär som finns överallt på markanden. Jaja, kankse bättre att vara hemma och tjäna pengar, än att vara i Jokkmokk och slösa dem.

 En sista sak: Friscomål på MAX is the shit! Bara så ni vet.





Snart är Jonas här...

 Jag ska på IKEA imorron. På inköpslistan finns en sekretär och en bokhylla. Jag hade gärna skrivit upp en soffa och ett köksbord med stolar också, men det får vänta tills nästa lön... Sen blir det väl som alltid när man är där: man plockar en massa skrot som man inte budgeterat för, och sen har man problem att få igen bakluckan på bilen.

 Sen vet jag inte om jag ska flytta eller inte. Jag fick ett erbjudande om en lägenhet, och jag funderar på att säga ja. Det hade väl varit typiskt om jag precis har fått alla möbler uppburna och ihopskruvade, och så ska de kånkas ner igen... Vi får väl se hur det blir med den saken, men för tillfället bor jag här. Då är det väl inte fel att försöka komma i ordning där man för just nu bor?

 Jag flyttade in den 1 december. Man kan tycka att det är på tiden att jag packar upp mina böcker... Sen ska nog träpersiennerna upp vad det lider, så fort jag får tag på en slagborrmaskin. Inga fler Peeping Toms utanför fönstret, Jippie! Ni av er som tror att jag gillar att visa upp mig för främlingar har fel, fel, fel! ;)





Coolt eller skämmigt?

 Musik kan få en att minnas. En del musik har man många sköna minnen till. En del musik gör en arg. Tillsammans med lukter är musik det som bäst får mig att minnas saker och ting. Under dagens Spotify-ande snubblade jag över en del låtar från way back then, och jag måste säga att jag har en något ambivalent inställning till det som händer inne i min hjärna när man hör gamla skivbacksolyckor...

 Som en heroinfix slår de mig, minnena. Det är som att få en injektion av Absolut-kvartingar, Nintendo, tallplantering och hormoner direkt i skallen. Jag fnissar, minns, skäms litegrann, och minns mer. Coolt. Och skämmigt.





Inspirerad av vädret.

 Hus är en smart uppfinning. Om inte huset och byggnaden hade blivit uppfunna hade jag varit tvungen att stå ute i snöyran och snålblåsten just nu... Och var skulle man ha alla sina grejor? I och för sig hade man sparat en del pengar på att inte behöva betala hyra, men de slantarna skulle man ändå behöva lägga på kläder, sovsäckar, baseball-trän och portabla dass. Ingen vinst direkt.

 Ni har säkert hört det här förr. 'Det finns inte två snöflingor som är likadana'. Hur FAN vet man det? Jag tror inte en sekund på det där. Fatta hur många snöflingor det finns? Och hur många det har funnits sen tidernas begynnelse? Att sedan tvärsäkert gå ut med att alla snöflingor ser olika ut är lite, för att inte säga mycket, korkat. De som brukar komma sättandes med ovanstående svammel är ungefär de samma som så fort de får en möjlighet drar till med det här: 'Tillräckligt många apor med skrivmaskiner skulle, om de får tillräckligt mycket tid, till slut producera Shakespeare's samlade verk'. Jamän, bestäm er! Antingen kan slumpen skapa vad som helst, eller så kan den inte det. Om en apa kan skriva ner McBeth kan det finnas två likadana snöflingor. Oddsen kanske är skyhöga, men så länge det finns en ytte-pytteliten chans så kommer det att hända. Eller så har det redan gjort det.

 Jag avviker från ämnet. Jag måste bara klargöra något som en del har väldiga problem med.
Liten sannolikhet -> Högt odds. Stor sannolikhet -> Lågt odds. Okej? Okej.





Veckans kuligaste!

 Wait for it...






Nu vet jag inte...

 ...om detta är så där jättesmart, men... Jag måste i alla fall prova. Efter jobb till 12, så kom jag då äntligen ut på lokal. Det var lika bra att köpa två öl åt gången på Anatolia när man ändå var igång, liksom. Sen blev det i tur och ordning Invit, Biships, och slutligen Heroes. Till vilken nytta? Jag sitter och funderar på det, samtidigt som jag korrekturläser mitt eget inlägg. Det är ingen överdrift att påstå att så här mycket fel vid tangentbordet har jag inte haft på länge...

 Fast, det hade kunnat vara värre. det hade kunnat vara nyårsafton. Eller de flesta andra kvällar då man jobbat sent och kommit på att ett par-tre öl vore en god idé. Jaja, jag jobbar inte imorron, så det kan väl kvitta. Det bästa med dagen var ändå att man lyckades ro iland mer jobb på Pite havsbad! Sweet... Alla ni som jobbat där vet vad jag talar om. Hoppas, hoppas, hoppas det blir som beräknat - mycket att göra där till våren och sommaren.

 Nu vill jag sluta se dubbelt. Jag prövar att gå och lägga mig, det brukar funka.





...

 Kanske inte fred, men i alla fall vapenvila... Det känns bra. Att sträcka ut en hand och erbjuda en olivkvist är stort. Jag beundrar det mod som krävs för att utföra en sådan gest.










Är ni beredda?

 Då var det dags. Dags att avslöja svaret på frågan jag ställde igår...

 Pegon. Tyckte ni det var lätt? Då har ni förmodligen någon ugrisk gen, eller så bor ni för nära gränsen...;) Jag har aldrig lärt mig A P C T, och hade alltså problem att lösa gåtan.

 Bacon. Herregud, vad silly. Fast ganska kul...!

 Slutligen - Jag brukar inte skriva sånt här svammel, men jag tycker att det passar in bra här... Vad är det som är kul med följande?:

- Vad gör din son nu?
- Han är snickare.
- Jaså? Min son är mycket snickare än din, så det så!

Hint: Historien utspelar sig i Överkalix.




Tack och godnatt, nu stänger samhället.

 Så jävla irriterande! Igår for jag in till Kalix för att köpa snus. Kanske i senaste laget, men jag trodde ändå att jag skulle lyckas hitta ett ställe som hade öppet. Jag dök upp i centralorten (?) fem i tio, och körde direkt till COOP. Bad choice, skulle det visa sig. De stängde redan kl. 21, så det var bara att vända fort som bara den och fara mot Hemköp. Bad choice igen... Nåja, en chans kvar! När jag kom till ICA Supermarket hade de hunnit stänga, jag var EN minut sen :(
 Helvete... OKQ8 då? Värt ett försök! Nice try, but no cigar.

 Jag lyckades ändå lösa problemet. Genom att fara till Töre... Det må vara världens håla, jag menar - de har inte ens en rulltrappa. Men en mack som har öppet till 24.00 har de i alla fall... När jag var på väg tillbaka kom jag plötsligt på en sak: Draggen, för fan! Det är otroligt hur seg i huvudet man kan vara ibland...;)





Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0